Jag hade stora förhoppningar på dagen efter morgonens kram- och teckningskalas i sängen och nybakta scones på det. Jag fick oxå veta att jag skulle vara klar 11:30 för då skulle vi iväg. Älskar överraskningar!
Sen var det som om allt vände. Tjejerna orkade tydligen inte ha mer fokus på mamma utan strålkastarna skulle vara på dem istället. Så det blev bångel och gnäll för hela slanten. Maten passade inte och ännu värre var det ju att det inte fanns någon lekplats vid restaurangen. Milda tider! Hur kunde pappa inte tagit med det i beräkningen på MORS dag?!
Ok, jag förstår att det inte är jättekul att gå i affärer, men efter lunchen var vi tvungna att smita förbi för att köpa lite saker till ett blivande födelsedagsbarn och en tapet till stugan. Det mottogs inte bra av de mindre modellerna i familjen och hela familjens humör dippade. Ordentligt.
Väl hemma igen väntade överfulla tvättkorgar och alla var både hungriga och trötta (ingen bra kombo). Så det var bara för dagens huvudperson att börja beta av tvätten, duscha barn inför skolveckan och som lök på laxen fick jag t.o.m laga min egen mors dagsmiddag... Faktiskt inte ok. Antar att detta var en del i min mans tysta protest mot denna dag, i samma anda som hans strumpval.
Ja vad säger man, "Glad mors dag"?! Nej, inte direkt. Omtagning tack!
