Nu är vi tillbaka på västkusten och har haft några riktigt magiska dagar
och kvällar på stranden. Det är just precis såna här minnen som ger mig
energi till att klara av årets mörkare månader. Man kan då plocka fram
de ljuva sommarkänslorna och allt känns mindre mörkt och tråkigt. Men
usch då, nu lät jag allt lite väl Ernst:ig.
Hur som helst, i fredags firade hela familjen min mor som har fyllt år. Visserligen fyllde hon i februari men bättre sent än aldrig sägs det.
Det blev picknick på stranden, många skratt, en hel del sand i maten, hopp i sanddynerna, typ en liter utspillt kaffe, kvällsdopp och mer sand i maten på det.
Hur som helst, i fredags firade hela familjen min mor som har fyllt år. Visserligen fyllde hon i februari men bättre sent än aldrig sägs det.
Det blev picknick på stranden, många skratt, en hel del sand i maten, hopp i sanddynerna, typ en liter utspillt kaffe, kvällsdopp och mer sand i maten på det.
Och sen har vi i princip kört på i samma stil hela helgen, men dock utan maten. Om jag nu skulle kunna hitta någon liten nackdel med stranden (svårt, jag vet men OM jag var tvungen) så skulle det just vara sand i maten som knastrar så där obehagligt mellan tänderna. Huvaligen! Vi vuxna lät väl ungefär så här i fredags:
"- Snälla spring inte i sanden där vi äter."
"- Men kasta inte sand på din kusin...vid maten!"
"- Måste ni verkligen, v e r k l i g e n öva hjulning precis vid pajbordet?"
Det hjälpte föga...men trevligt hade vi!
Jag har sett att solen skiner som bara den på Ekerö. Här har det regnat och åskat i stort sett hela dagen. Det kanske är dags att åka tillbaka till Ekerö för lite soldyrkan och så slipper jag ju sand i maten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar