Skolan har som tradition att inte bara fira skolavslutningen utan även skolstart med tal av rektorn, sång, ballongsläpp och tårta till alla barn - vilken fest!
Alla stolta paparazziföräldrar var på plats med kamerorna i högsta hugg för att få en bild av sitt barn (jag med såklart). Mitt i folkvimlet såg jag plötsligt att storasyster började gråta helt bestört så ankmamman (a.k.a moi) rusade genast fram genom folkvimlet likt en gladiator och fick veta att dotterns lilleskuttårar berodde på att hon inte ville släppa iväg sin ballong... Med ett löfte om att vi kunde blåsa upp en hel armada med ballonger hemma, pekade hennes smilband uppåt igen.
Efter invigningen tyckte storasyster att det var helt ok för mig att gå, bara jag kom tillbaka till lunch.
Så då var min äldsta avkomma kvar på skolan. Ensam. Mammas stora tjej! Och inte en enda tår fällde hon över att jag gick, suck. Tydligen var det svårare att ta avsked av ballongen än den som gett henne liv... Hon kan väl tycka att det är liiite tråkigt att bli lämnad efter att vi varit tillsammans varje dag under årets två månader långa sommarlov ?!
Å andra sidan tror jag att vi alla är redo för lite vardag nu. JAG har massor att ta tag i så jag måste faktiskt erkänna att jag längtar till nästa vecka när båda tjejerna är inskolade och klara och går i skolan/förskolan som vanligt, mannen är tillbaka på jobbet och jag kan fokusera på mitt - att hitta ett stimulerande och utvecklande jobb inte allt för långt borta från hem och skola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar